MAMMA.
Mamma och hennes sjukdom.
det började för ett år sedan, den 16 oktober fick hon diagnosen Magcancer, med smärtor i mage och illamående. Ingen visste vad det var, mamma ville inte gå till doktorn.
Hon började få alla symptom på det som senare skulle leda till diagnosen Magcancer.
Hon kunde inte äta utan kräktes igen.
Läkarna röntkade (stavas det så?) mamma och såg hur cancern såg ut och hur den hade spridit sig.
De opererade henne, men oturligt nog fick det inte bort allt det hade redan spridit sig så pass mycket. De hoppades att cellgiftsbehandlingar skulle bromsa det hela och samtidigt göra så att det kunde operera henne igen för att få bort allt.
Efter en tid började man med cellgiftsbehandlingar.
det gick bra och man höll tummarna.
Mamma började efter ett tag att tappa håret, vi köpte en peruk till henne. Den passade verkligen bra på henne. Mamma trivdes med den och sa att hon struntar i om hon inte har nåt hår bara jag blir frisk.
Det gick ett tag till, rättare sagt jul och mamma började äta igen men rasade i vikt.
Magcancern gör att det inte spelar någon roll hur mycket hon äter för hon tar inte upp det ändå.
Under våren fortsatte behandlingarna och man hoppades på att snart få operera henne.
Mamma fortsatte att rasa i vikt och ville inte att jag skulle få se hur smal hon blivit.
Jag accepterade hennes vilja men det var svårt när hon behövde hjälp, det gick inte att undvika.
Så närmar vi oss början på sommarlovet. Jag åkte till Båstad över midsommar och mamma mådde bra.
Hon kände sig faktiskt så bra att vi bokade en resa till småland.
Mamma och jag var hemma tillsammans på sommarlovet.
Hon åkte ner och fick sina behandlingar och mådde bra, så bra som man kan.
Det såg så ut, men ibland hade hon fruktansvärt ont. Värst var perioderna efter en behandling med alla biverkningar. Svullna fötter och ömma leder.
Det sved i magen och mamma gick och la sig allt oftare.
Så åkte vi på våran resa till Småland. Helt otroligt kul och underbart. Hela familjen samlad.
När vi kom hem fick mamma Katetrar inopererade till njurarna, dessa läckte och var inte alls på mammas sida. Hon hade problem med dem redan från början.
Så kom vi till en behandling nu i slutet på sommaren, då fick mamma en alergisk reaktion mot cellgiftet. Det såg hur läskigt ut som helst. Läkarna påstod att det kunde bli så, att det inte var något farligt. Det var ju bra det.
Så mamma fick en annan behandling efter det.
Men innan dess skulle hon röntkas igen för att se om det hade hjälpt.
Resultatet var inte så bra som de hade väntat sig. Cancern hade inte spridit sig, men cystorna var inte mindre.
Så en period med 5 behandlingar till blev inplanerade.
Mamma hann göra två, sen började alla problemen komma tillbaka.
Hon fick åka till Sahlgrenska i Göteborg.
Där satte de in nya katetrar och mamma skrek av smärta.
Hon skrek som aldrig förr.
De satte in den ena lite för nära revbenet och då gör det tydligen ont.
mamma fick åka hem och de nya katetrarna läckte de med. Så var behandlingarna på gång igen.
Fram och tillbaka, smärtor och annat hemskt följde mamma.
Så för en månad sedan åkte vi ner till sjukhuset för att mamma skulle få nya katetrar insatta, och för att få en behandling men värdena var inte tillräckligt bra för att mamma skulle kunna genomgå en cellgiftsbehandling. Så hem bar det av, och ner nästa dag igen.
Mamma fick sina katetrar insatta och var fullt drogad, skrek inte och kände inget UNDERBART.
Så åkte hon hem och fick veta att en behandling skulle äga rum på torsdagen efter.
Så ner till sjukhuset åkte mamma och fick sin behndling.
hem kom hon och redan på helegn var hon dålig, det brukade ju bli så och nu var vi osäkra med tanke på att det ar en ny sorts cellgift hon fick.
Min lilla mamma hade nu fått feber och vi åkte ner med henne på onsdagen.
det visade sig att hon fått blodförgiftning som gjort mamma riktigt dålig.
Läkarna hade glömt skriva ut det. Glömt, hur låter det? sånt glömmer man inte.
Jag blev så arg, mamma kunde mått bra nu men nu var det nästan så att hon dog pga det. mamma sa det själv " här har jag levt med cancern och kunde dött av blodförgiftning".
Vad skulle man göra. mamma blev liggande på sjukhuset i väntan på återhämtning.
Hon verkade repa sig bra trotts omständigheterna.
Så hon fick stanna lite extra för att verkligen må bra när hon kom hem.
men så kom bakslaget, mamma fick smärtor och så. Läkarna hade problem med att hitta rätt medicin. Men så fann dom den och gav henne den, samtidigt fick hon nu morfindropp.
Hon kände inget och var lite uppe i det blå, men vad gjorde det så länge hon inte hade ont.
Vi fick prata med en av mammas läkare, en av de tre som glömde medicinen. Jag är så arg jag vill bara skrika åt henne när jag ser henne. Jävla demon är hon! Jag har lovat pappa att inte ta det nu, men med hjälp av mammas krafter sen skall jag tala om vad jag tycker och jag skall verkligen se till att dom blir av med jobbet hela bunten om jag får veta att mammas död berodde på detta och inte cancern.
Vi satt och lyssande på hennes snack om begravning och annat. Så började hon gråta, och så sa hon till mig " malin det är okej att gråta".
Det vet väl jag också eller !
Men hur ofta gråter man inför någon som kanske är orsaken till att mamma får lämna jorden alldeles för tidigt.
Pappa och jag var ute och gick med henne, mamma satt i rullstol och vi körde henne runt på baksidan av sjukhuset.
Ewa och Anki mina mostrar var med oss då och då.
Sen ewa åkte hem till sthlm har mammas tillstånd gått upp och ner.
Hon har en svacka sen är det en topp igen.
Så har det varit nu i två veckors tid. Den tunna lilla kroppen kan inte orka hur mycket som helst.
I söndags fick vi broschyrer om döden.
Läkarna sa att det inte visste hur lånt det var kvar men att det var som en spiral som sakta gick neråt, ingen vet hur lång eller kort den är.
Jag och pappa läste den men det var så mycket man redan viset samt sådan man inte vill prata med mamma om när man väl får chansen att prata med henne igen.
Jag fick feber och ville inte krama henne fall det skulle bli värre men jag gjorde det änd, det spelar ingen roll hon är så dålig ändå.
Så måndagen den 21/10 fick amma besök av vårdteamet som skulle komma hem till oss och ge mamma lite hjälp hemma med säng å annat praktiskt sam vården hemma i hemmet.
mamma var tydligen pigg och pappa var lättad när han åkt hem, allt sorgligt i helgen hade blivit till något bra. me n samtidigt skrämde det mig för i broschyrerna som vi fick stog det att den döende samlar ihop sina krafter och visar sitt bästa för att sedan när det är dags ta farväl, somna in ett par dagar innan för att gå igenom sitt liv och allt annat som skall summeras.
så den 21/10 var ja hemma från skolan pga min förkylning, och pappa jobbade. Läkarna ringde till pappa. mamma var riktigt dålig nu. det kan handla om bara några dagar.
Så ner åkte vi och satt där länge. Det kändes bra. Även om hon sov så var hon med oss och hörde vad vi sa.
En läskig sak som hände var när pappa och jag höll varsin av mammas händer, och pratade med henne så tittade hon upp med sina blåa ögon, som om hon verkligen ville tala om något, pappa och jag blev lika paffa båda två, hon hade inte reagerat på hela dagen. Så tog hon ett djupt andetag och slutade andas. Vi fick panik och började ropa hallå till henne, hon fortsatte ju att andas sen.
När vi skulle gå viskade jag till henne att vi skulle ses i morgon mamma stönade till som ett ja och jag sa sov nu gott å lova att ta hand om dig hon stönade till igen så sa jag också att hon får piggna till så vi kan prata, och undrade fall hon lovade det och då tittade hon upp och sa ja.
Då blev det ännu svårare att lämna henne för hon försökte säga något men fick inte fram orden, hon är för svag för att prata. det var med tunga steg och gråten i halsen som pappa och jag åkte hem. Bilderna av mamma som rasat i vikt igen, de där smala kindena, blandat med minnen från förr fladdrade förbi i en väldig fart.
Jag minns att jag tittade i hennes glasögonfodral, hittade lappen mamma skrev när hon blev sjuk. jag citerar : Jag kan bli frisk
Jag skall bli frisk
Jag vill bli frisk
Jag måste bli frisk.
jag skall spara den lappen sen.
birgitta en av mammas läkare pratade med oss om vad vi ville att mamma skulle få ha på sig efter sin död. Hoppas att mamma själv blir nöjd med resultatet.
Vi gick en lång runda med kenzie och sedan satt vi och pratade.
det är sån tur att jag har min pappa.
Mamma kommer alltid att vara med mig det vet jag, i alla beslut i allt jag gör så finns hon där.
När hon dör, skall hon veta att jag aldrig glömmer henne.
Hon är en del av mig, och jag en del av henne.
Vi hör ihop.
Hon har kämpat mot den svåraste sjukdomen en människa kan få. Hon klarade det i över ett år. Även om sjukdomen till slut vann och tog över kroppen så var det mamma in i slutet.
det är fortfarande mamma. Min älskade mamma.
inget är slut förns det verkligen är slut.
jag vill inte låta dig gå men jag vill att du skall ha det bra. Du kommer att få det bra mamma.
Du har inte ont och det är just det som får oss att kunna släppa dig.
jag vet inte om jag vill vara där med dig när du dör mamma, jag vet inte om det är det bästa. men om du inte vill vara själv vid det tilfället kommer jag att sitta vid din sida tills dina sista andetag och tills pulsen slutar slå sakta men säkert.
Du är inte själv vart du än hamnar, du har ju din mamma, din pappa och bella å toppsie.
oss har du alltid här på jorden mamma. tills den dagen då vi möts igen.
Hoppas på ett bättre liv då. Och om du känner dig ensam kan du alltid besöka mig.
Jag, pappa och Anki skall sitta vid din sida idag mamma. Ingen lämnar dig det skall du veta.
Ewa kommer så fort hon kan. snart är det vi igen, vi 5.
Det är ingen som tror att du klara dig mer än denna veckan ut, det behöver du inte mamm du har redan bevisat tillräckligt för oss. jag tror på dig mamma, jag vet att du kan. Och du kommer fortsätta kämpa även efter döden. Det skall jag med göra, att hitta ett botemedel som helt botar magcancer är min dröm. du har triggat mig mamma, jag gör det för dig.
Elisabeth Fonden skall den heta.
ELISABETH ALMQUIST
* 56-01-30
+ 08-?-?
Jag vet också att mammas 2 av mammas högsta önskningar var att få vara med och välja balklänningar och frisyrer och allt annat som skall väljas. Den andra önskan var att få se mig ta studenten.
Hon kommer at få uppleva det, hon kommer att se mig den dagen. Hon kommer att vara med mig i mitt hjärta
