Livets stora gåta, Älska, glömma & förlåta ?

Föreg natt är nog den vi varit uppe mest på hela sjukhusvistelsen. Det kändes att man var rejält utsliten. Vi åt frukost sen åkte jag och pappa hem för att gå ut med kenzie en gång.

Vi kom tillbaka till sjukhuset vid lunch tid.

Ewa skulle åka hem idag så jag antar att hon ville stanna kvar vid mamma, och anki med.

Så jag och pappa gick och åt.

Kom tillbaka runt halv två.

Benny hämtade Anki och Ewa. Så satt jag och pappa uppe i rummet och läste tidnigar och annat, löste lite korsord och lyssnade påa mammas andning. Den hade liksom blivit en del av allt. Man var van vid den och så fort det blev tyst slutade man själv att andas.

Vid tre tiden hämtade jag och pappa varsin kopp kaffe och bulle på avd café. Vi diskuterade lite hur vi skulle göra med kenzie vi ville ju inte att mamma skulle vara själv och heller inte att kenzie skulle behöva vara ensam förlänge så vi sa att vi skulle åka vid sju.

Jag var så nervös för Birgitta (mammas läkare ) kom in och sa att hon skulle gå av. så sa pappa att det inte kom något i två av katetrarna.

Jag minns så väl vad hon svarade.

- Det är bara urinproduktionen som slutat, se det som ett gott tecken. Vi ber för att det inte blir en dag till.

Det gjorde vi faktiskt, för mammas skull, hon hade lidit tillräckligt.
 
Nu var det ju bara ren plåga. Liggsår, och annat. Smärtor ja allt hade hon, men smärtan försvann sen föreg natt. Dagen hade varit lugn.

Så vid fyra sa jag till pappa att jag var tvungen att gå på toa. vad kan hända på någon minut liksom. Så när jag kom ut hörde jag inget av mammas andetag, de var så svaga. Pappa sa att nu är det nära.
 
En läkare kom in i rummet och mamma tog sitt sista andetag. En djup suck sen var det klart. Hon bet ihop käkarna och sen var det bara att vänta på pulsen. Den slutade att slå efter bara en halv minut. Sen öppnade mamma käkarna igen och allt var över.

Så den 26/10 2008 kl 16:14 lämnade mamma oss.

jag tyckte det var skönt för hennes skull den sista veckan har inte varit något liv utan bara plågande.

Jag och pappa åkte ner till havet medans sköterskorna tvättade mamma och tog bort allla slangar och annat från mamma.

Vi åkte tillbaka efter ca en timme och när vi kom upp till mamma var det så fint.

Dom hade tagit på henne sin vita skjorta och svarta byxor. En mysiströja som hon hade på sig väldigt ofta var med. Lilla nallen som hon hållt i i några dagar hade hon med sig.

Dom hade tagit på henne peruken (mössan som mamma döpt den till). han hade en blomma i handen och det var tända ljus.

Det var så fridfullt på något sätt. Äntligen hade hon fått vila.

Pappa och jag satt och pratade minnen med mamma och om mamma. det kände bra att se henne så fridfull och att hon inte hade någon ångest när hon lämnade oss.

Jag la mina händer på hennes. Så kall hon var.

Vi åkte hem med tanken på att aldrig behöva åka till sjukhuset igen och att mamma fått sin sista vila. kanske var det så att hon ville ha bara mig och pappa där. Hon hade trots allt fått sina önskningar uppfyllda.

jag gick en lång runda med kenzie när vi kom hem.

Sen pratade jag med Anki.

När pappa pratade med henne gick jag och letade efter ett bra kort på mamma. Jag hittade ett som var på hela familjen. Jag ställde mig vid en lampa och tittade påp mamma, dammade av glaset och kände en lätt smekning i nacken. Kanske var det mamma.

Jag tände ett ljus för henne, och pratade lite med henne.

Nu börjar ett nytt liv för oss. det är så mycket som skall göras.
 
Vi skall planera begravning. Den kommer att äga rum här ute i Onsala.






R.I.P Mamma

Elisabeth Almquist
* 560130
+ 081026