Saknar Cristian ...
Söndag idag då.
Har städat lite, inget kul alls.
Gick en lång promenad till havet och funderade över livet.
På vägen hem läste jag alla sms från en ja jag vet inte , Jag vet inte varför jag läste dem,har liksom inte blivit av att jag raderat dom.
Det slutade inge bra mellan oss alls, om jag bara kunde få en chans till. Jag vet att jag överreagerade men det gör man ibland när man blir besviken över något.
Han var verkligen den bästa jag träffat tills de där orden kom : - Jag har inte beställt att du skall vara kär i mig.
Jag vet inte om han menade det eller inte, men jag tycker verkligen om honom än.
Du bad mig att inte höra av mig, men du anar inte hur mycket jag verkligen vill. vet inte om du ens läst det sista mailet jag skickade till dig.
Men Cristian, jag saknar dig och skulle kunna gå genom eld och vatten för att du skulle kunna förlåta mig.
Sitter och lyssnar på musik just nu och tänker på hur vi hade det. Jag saknar dig så fruktansvärt mycket men det finns inget att göra. Tiden får läka sina sår.
Jag minns en sak jag berättade för Mejsam när han behövde det :
- Man kan inte komma över någon eller något förns man är redo att inse sanningen.
Det retar mig att det stämmer så jäkla mycket.
Varför är jag bara bra på att hjälpa andra men inte mig själv ??
Jag får ta mig i kragen och radera allt om honom.
Eller ?
I´ll guess I be better in time.
