Det är först...

när man vet vad man lämnat som man saknar det !

Jag kan inte släppa den där första gången jag träffade Lucas, det gjorde så ont att behöva åka från honom.
Trodde aldrig att ja skulle få se honom igen.

Varje dag tänker jag på honom, och varje dag skänker längtan till den bästa lycka.

Jag önskar innerligt att vi skall ses igen, snart ..

Lucas vi hör ihop !

Inte en dag ifrån dig, utan varje da med dig !
Du får mig att längta, att se och att andas.
Med dig är det annorlunda.
I morgon, i övermorgon och dagen efter det kommer jag att tillhöra dig, och du mig.
Varje steg jag tar, gör jag med dig.... Varje steg utan dig är för dig.

Lucas....mi Cariño !


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0