Bara egna tankar....

Folk säger att det var tur att man tillsist fick se hur folk egentligen är, efter Mallorca resan. Men många verkar ha glömt att det faktiskt var fem veckor utav de tre år vi gått i samma klass.

Vissa kanske tuffade till sig, andra var sig själva, andra kände sig inte riktigt hemma och agerade efter det.

Jag kan rakt ut säga att jag varit både upp och ner, men sen är det så jävla lätt för folk att säga saker och ting.
Men det spelar ingen roll, jag visste inte jämt hur jag skulle hantera mitt humör. Men jag har aldrig blivit av med en mamma innan, jag kan liksom inte förbereda mig på det.

Så får man den fina rakt upp i ansiktet att man är sur, men ingen frågar om det är så utan man bara antar, så tillsist blir man själv sur. 

Andra människor kanske man kommer bättre överrens med, men det betyder inte att de man umgåtts med under tre år visar sitt rätta jag.
Alla kanske inte är sina rätta jag.  Och hur lätt är det när man är borta i fem veckor. Alla gör väl bort sig.

Vid brist på komunikation kan det uppstå misstolkningar som kan leda till värre saker än man tänkt sig.
Men låt oss inte glömma att vi alla inte är mer än minniskor.

Så många bröt sina vänskapsband, därav att man tyckte det var bra att man fick se vilka som var vilka. Men snälla nån.
Då undrar man vad 3 hela år är jämfört med 5v.

Och vem blir inte lite tjingslig när man bor så tätt inpå  ? Man kan ju inte gå någonstans.



Så till alla er där ute, glöm aldrig att ett litet tag inte kan mäta sig mot det ni haft tidigare.

Vänskap- inte vänskap
ovänner- vänner

Ett beslut som kan verka rätt kan plötsligt vara fel. Och om personen som ser sur ut inte mår bra och ni vet det, varför bara anta att det är så, fråga vad det är i stället. Komunikation är ordet.

Kommentarer
Postat av: Anonym

Smart sagt. Helt ärligt! Vrf låta 5 veckor förstöra 3 års historia. Har inte tänkt så innan men, nu gör jag det. Så, tack.



/L.

2009-05-21 @ 22:04:22

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0